jag måste bara säga att jag är lite stolt. jag hoppa upp på en hästrygg som jag inte gjort på ett tag. jag saknar det faktist. rätt mycket. om man har ridit i typ 9år så gör man det. åh jag kommer ihåg alla tidiga tävlingar, som man var tvungen att gå upp klockan 5 till på en lördagmorgon för att åka iväg och tävla. alla dessa roliga händelser på trängbanan. att man var uppe och red varje dag. men vilket slit det var. att rida varje dag. och iallafall när man hade två hästar. men gud vad jag saknar det när jag tänker efter.

.